Minn är numera certifierad assistanshund och jag är så glad, nöjd och stolt över oss båda men framförallt över Minn. Vi gjorde inträdesprovet i december förra året, sen var det jul och nyår och helger så i januari fick vi våra första uppdrag av vår mentor L och nu redan i april har vi alltså kört upp och blivit certifierade. Minn är servicehund och är den 3:e kelpien i Sverige och 7:e i Europa, kan finnas fler kelpies som är andra typer av assistanshundar det har jag ingen koll på.
Vi gjorde vår uppkörning i söndags och blev alltså godkända. Vi var på Åhléns city och på centralen, miljöer som jag tycker är extremt jobbiga och jag var så glad att jag hade Minn med mig. Jag var jättenervös innan men K och K fick mig att slappna av och jag hade riktigt roligt. Texten nedan är skriven i söndags när vi kom hem från uppkörningen och jag inte fått definitivt besked än, men nu har jag fått besked från USA också att vi är godkända .
Vi mötte K och K utanför Åhléns city i Stockholm. Minn fick byta sitt träningstecken mot ett riktigt tjänstetecken. In på Åhléns och leta efter hissen. Upp till barnavdelningen där jag fick i uppdrag att hitta en viss typ av plagg i en speciell storlek. Jag och Minn fick visa att vi kunde gå bland hyllorna utan att hon rörde vid något. Hon fick ligga still när jag kände och klämde på en vara. Iväg till kassan och stå i kö. Jag placerade Minn mellan mina ben när vid stod och köade, framme vid kassan hade jag henne mellan mig och disken medan jag betalade. Jag behövde givetvis inte betala med egna pengar när det inte var till mig jag handlade.
Tillbaka till hissen och ned till damavdelningen. I hissen placerar jag Minn antingen i ett hörn, bakom mina ben mot väggen eller mellan mina ben beroende på hur det ser ut i hissen, om det är andra som åker osv.
När vi gick ut ur hissen fick vi visa att Minn kan byta sida om mig när vi går, jag vill att hon byter bakom mig.
På damavdelningen letade vi upp ett provrum och ett plagg att ta med in i provrummet. Tyckte jag var smart när jag hittade ett provrum utan kö men det var jag inte. Har ingen aning om vad de två tjejerna gjorde där inne eller hur många plagg de hade med sig men jösses vilken tid de tog på sig. Medan vi stod utanför och väntade på vår tur fick Minn bland annat visa att hon kan sitta och vänta i hörn, att hon klarar av att förhålla sig passiv när en expedit kom fram och pratade med mig. En lång väntan som jag tror var jobbigare för mig än för Minn.
När det äntligen blev tomt i provrummet tog jag med mig Minn in och satte henne i ett hörn medan jag stökade runt med plagget. De ville se att hon klarar av den miljön, huruvida jag faktiskt provade plagget eller inte är inte relevant. Tror inte ens tröjan jag tog med in hade rätt storlek.
Iväg till hissen igen och ned några våningar till. På väskavdelningen smet K iväg och försökte ställa till bus för oss. Andra K skickade in oss bland skinnväskorna och fram till skärpen där det visade sig att iväg smitande K preparerat med kött på golvet. Jag sa åt Minn att låta bli det och det gjorde hon. Fick påminna lite några gånger men jag kunde i lugn och ro känna och klämma på skärpen utan att Minn drog i kopplet för att nå köttbiten. Efter att K städat efter sig så gick vi vidare.
Upp och ned för en trappa, både med Minn bakom och framför mig. Minn fick plocka upp 3 föremål från golvet, en mössa, ett busskort i fodral och en rulle bajspåsar var de föremålen vi lyckades gräva fram ur våra fickor. Hon fick kämpa lite för att få upp busskortet men klarade det galant. Vi fick visa att vi kan gå genom olika typer av dörrar och sen ut i vimlet på gatan.
Vi gick förbi restauranger och butiker, fick hundmöte, gick över vägar vid övergångsställen och slutligen hamnade vi på centralen.
Inne på centralen gick vi in i en blomsteraffär och tittade. Ut på en perrong och gick bort till ett av tågen, fram till dörren på tågen men vi gick inte ombord. Ville inte behöva ringa och be om hämtning på Arlanda 😉
Vi stannade till vid en snabbmatskedja och jag fick lägga Minn medan jag svarade på frågor om hur jag hanterar olika situationer, så som vart jag placerar Minn på tåg och buss. Hur jag agerar om en vuxen kommer fram och vill klappa och hur jag agerar när det är ett barn. K kände och klämde på Minn för att se hur hon hanterade det och det var inga problem.
Vi gjorde säkert massor av fler saker som jag glömt att ta upp här. Flera av grejerna har jag redan skickat in film på men så klart vill de se vissa saker i verkligheten också. K filmade och fotade under tiden och de korten och filmerna skickas vidare till USA där de gör sin bedömning om vi är godkända eller inte.
K och K bedömde att Minn får behålla det riktiga tjänstetecknet och får nu jobba i det. Jag måste dock avvakta beskedet från USA innan jag vet om vi är helt godkända.
Minn kelpie 